Påsktankar

Olov är hos en kompis så nu sitter jag här ensam i köket och skriver.

Idag har varit en typisk söndag och vi har inte gjort nånting särskilt, eller jo, jag har sytt nästan hela väskan klart. Det är bara kantbanden kvar och dom hade jag inte hemma. Får handla imorgon när jag ändå ska till skolan.
Är hittills otroligt nöjd med både modellen, som är en modifiering av den gamla men som nu äntligen känns som min egen design, och det fina tyget jag fyndade på Ohlssons igår. Olov tyckte att tyget passade mig på pricken, brunt och beige med ringlande blommönster. Ska lägga upp en bild så fort jag är klar:-)

Det har snöat hela dagen. Vet inte om det nånsin kommer att sluta snöa. Det verkar inte så.

Vi har påskpysslat lite idag, barnen och jag. Jag tänker tillbaka på min barndom då mamma brukade påskpynta, inte lika mycket som på julen, men nästan.
Det skulle vara särskilda påskgardiner, gula förstås, ibland med påskmotiv som kycklingar och ägg. Dessa sattes upp någon vecka före själva påskaftonen, likaså dekorationer i form av påskkärringar på kvast och gula dunbollar till kycklingar. Björkriset med dess nyanserade fjäderansemble fanns redan på plats. Det måste ju få ett par veckor på sig att slå ut, och när det väl gjorde det så doftade det av vår i hela köket.
På skärtorsdagen klädde vi ibland ut oss till påskkärringar, och med de obligatoriska ditmålade fräknarna och rosorna på kinderna, begav vi ut på godisturné hos våra grannar.
Påskaftonen brukade, enligt traditionen, bjuda på äggmålning, då alla syskonen samlades kring matbordet för att dekorera sina kokta ägg. Sedan var det naturligtvis dags för de efterlängtade påskgodisäggen. Det var inte som idag, då man har tvåhundraåttinio godissorter att välja mellan i affären, utan det var mest dragéägg man fick. Ni vet de där äggformade godisarna som mest bara smakar socker. På den tiden fanns nog inte ens de chokladöverdragna varianterna som finns idag.
Men vi var jätteglada och nöjda med det vi fick.
Jag försöker få in dessa traditioner även här så att mina barn får någonting att tänka tillbaka på. Nostalgi är ovärderligt!