Den här ukulelen köpte vi till Vide på hans födelsedag, men det verkar som om jag och Olov tycker det är roligare att plinka på den än lillkillen. Well, så kan det vara. Kul är det iallafall och det var längesen jag spelade på ett stränginstrument kan jag lova. När jag var tonåring kompade jag en del på akustisk gitarr, men som allt annat har detta gömts undan i något slags limbo, där även mina konstnärliga "talanger" ligger och väntar. Jag tror att dessa intressen kommer att komma fram så småningom i takt med att barnen blir större och mer självständiga. Men lite lättsam ukulelekomp går att åstadkommas tills vidare, riktigt kul och ett sånt enkelt och smidigt instrument!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar