Att hitta sig själv....

Usch vad jag har blivit dålig på att blogga. Det märks så tydligt när man tittar på gamla inlägg, då man kunde blogga om allt och ingenting....men jag vet ju varför det är så nu....

Jag är just nu inne i en "dålig" period då jag går omkring och grubblar, typiskt mig, men det där går i vågor. Ibland leker livet och jag är glad och positiv till livet. Just nu är det inte så....dels är det vår och på våren blir jag alltid lite nedstämd. Riktigt vad det beror på har jag inte lyckats lista ut, men det är nog mest för att det helt plötsligt blivit så ljust. Från att ha kunnat vara inne och mysa och liksom stänga dörren om sig, så kommer man nu ut i ljuset och exponerar sig. Det är nog svårt för "vanliga" människor att förstå antar jag, men jag har nu under de senaste månaderna börjat hitta mig själv och inse vem jag är. Och när jag gjort det även försökt börja intala mig själv om att det är helt ok att vara jag, trots en del "brister". Jag är den jag är och alla människor kan inte vara likadana, så tråkigt det skulle vara!

Det bästa med att hitta sig själv är att man helt plötsligt förstår varför man agerar på ett visst sätt, och helt plötsligt kan man se det i en nytt ljus Jag kan acceptera att jag är så, eller så kan jag börja agera. För mig kommer det bli både och.


Jag är en känslig personlighet har jag förstått, men lider också av lite ångestproblematik, så jag har lite att arbeta med. Men nu när jag insett vem jag är och varför jag känner på ett visst sätt i vissa situationer, så har jag också kraften att ta itu med det.

Things can only get better! :-)

Kram på er alla känsliga kompisar där ute!